Svälj din stolthet

Idag kom Mollys faster Zara and her boyfriend hit för att hämta lillan och ta med henne till Göteborg. Dom hade installerat bilstolen tills vi kom hem då vi vart på stan och hälsat på Rasken.
Vi åt lite lunch tillsammans medan Molly sov ute i vagnen efter promenaden sen så packa vi in allt i bilen och så vinkade jag adjö till Molly. Men gud va skumt det känns nu! Är så ensamt, men ändå skönt.
Jag gick direkt in till sängen och så ringde lillasyster via Skype så jag pratade med henne i någon minut innan vi la på för jag vart så trött. Somnade 2min efter vi la på tror jag. Jösses va skönt! Tur att jag jobbar i morgon halva dagen, för jag vet inte vad jag hade gjort hela dagen annars! Så tomt här är! Men nu skall jag njuta och vila mig!
 
Jag har altid vart lite sisådär för att lämna bort Molly. Hon är ju min lilla bebis. Vill helst inte att någon skall passa henne. Vill klara det själv liksom, är så man är uppvuxen med typ. Och när Molly sov tillsammans med Zara en natt när vi alla var i Göteborg så kände jag ingen ångest alls, visst, jag låg och hörde efter om hon grät men allt hade ju gått så bra. Och nu efter allt som hänt runt omkring mig med mina föräldrar så känner jag att jag måste låta dom få "komma in" hos mig. Vet inte riktigt hur jag skall förklara det. När svärföräldrarna faktiskt VILL passa Molly, som åker 18mil varannan vecka för att var med Molly i några timmar. Jag skall tacka och ta emot när inte ens min egen släkt är så (förutom systrarna). Måste svälja din stolthet som Helene säger till mig. Och nu har jag gjort det, och det känns så bra! Är så jävla glad att jag har Daniels familj, mormor, farmor som känns som mina egna! Tack för att ni finns ♥
 
 
En annan sak som jag tycker är så roligt, när man jobbar inom handels och kundservice så träffar man ju massa människor. En del glömmer man bort så fort dom vänt ryggen medan en del fastnar! Har en dama hos oss som kommer inom varje dag nästan och pratar. Hon är för rolig. Hon har mer fäst sig för Marita min äldre kollega men nu tror jag hon fastnat för mig med.
Träffade henne utanför Coop och vi stoc och pratade om vad vi skulle göra i påsk så sa jag "Vi skall bli barnfri i helgen då lillans farmor och farfar skall ha henne i Göteborg" Så kolla hon på mig och sa "Det förtjänar du, ibland måste man få vara själv" Så söt hon är!

Kommentarer
Postat av: Lena

Det va så fint skrivet så jag börja grina <3

2013-03-29 @ 23:46:42
Postat av: Lena

Jag tror de flesta föräldrar känner så i början, man vill visa sig duktig och klara allt själv.
Vissa måste ju oxå göra det hela livet av olika anledningar men vi andra accepterar så småningom att lite hjälp inte är fel och absolut inte nåt man ska se som ett nederlag.Vi är ju bra föräldrar och blir bättre om vi någon gång får sova ut och rå om oss själva ;-) Men visst är det märkligt hur man reagerar? Jag satt själv på sängkanten o grät en skvätt då mina va hos Gisela i början. Kolla kort och diskuterade med Stefan hur underbara barn vi hade :-D Hrm . . . Lite knäpp blir man.
Vi är i alla fall glada att Daniel träffade dig!!
Du är en toppentjej Josse. Kram

2013-03-30 @ 13:14:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0