Idag kom samtalet jag aldrig trodde jag skulle få. I åtta år har mina föräldrar stått på kö till att få hyra en hyresrätt. Men ingen fått. Är väldigt få lägenheter här i Strömstad och dom som finns är svåra att få! Först va dom ute efter en femma när jag bodde hemma men nu en fyra. Med balkong, parkering, utsikt, speciella områden, inte alla lägenheter dom kan tänkas hyra inte. Kräsna har dom vart därför vi alltid skojat om att dom aldrig kommer få någon. Men idag så har dom fått en. Långt från oss (kanske inte långt långt men iallafall 15-20min gångavstånd från vårt hem, 5min från min arbetsplats.

Men fy, vilket stolpskott skall bo i deras hus sen då? Ha? Nää detta tycker jag då INTE om. Pappa ringde förut när jag slutade jobbet och frågade ifall jag ville ta hem mitt piano men vi har ingen plats för de tyvärr så det skall säljas med huset. Dom skall köpa ALLT helt NYTT. Snacka om omstart men gillar ändå inte idén :P

Kan förstå också då att dom vill ha hyresrätt, huset måste renoveras invändigt iallafall och pappa orkar inte de. Båda spelar golf varje dag på sommaren så tiden räcker inte till.

 

Hade jag haft pengar hade jag köpt huset. Men nu har jag inte de, sen är det alldeles för stort. Va är de? 7rum + kök+ 2 toaletter + tvättstuga + bastu? Nä men hade jag haft pengar hade jag sett till så ingen annan fått huset.