Ungefär så sa svärmor i början när Molly fanns i våra liv då hon bara låg i famnen och vänta på maten. Jo tack, nu har det blivit en aning värre ;)

Hon sitter i matstolen och får nöja sig med nappen medans jag grejar med vällingen. Hon följer VARENDA steg jag tar för att hålla koll så inget går till spillo. Tar det för lång tid nä då strejkar vi och börjar gapa och skrika. När vällingen är klar och jag tar upp henne och går mot hennes sovrum hon stirrar sig blint på flaskan. Släpper inte blicken en endaste gång, den kan ju försvinna!