Igår natt när jag matade Molly så satt jag och tänkte på min morfar. Jag var bara fem år när han gick bort. Hemma så pratar vi inte om det. Vet inte varför vi inte gör det, har helt enkelt inte blivit av. Men när jag satt där och matade lillan så kom jag täka på han, kommer inte ihåg någonting av han nästan. Kommer ihåg hur han sitter där i gungstolen men sina stora glasögon och röker sin pipa hemma hos mormor.

Men idag när vi var på promenad med mamma så frågade jag om han och då berättade hon lite...
Han dog av en hjärnblödning. Han hade fått en två år innan. Men han blev aldrig sig lik sen dess berätta mamma. Han och mormor hade en affär, Malms livs som såldes köttvaror. Han jobbade jämt och ständigt tydligen. När han fick denna hjärnblödningen så kom alla mammas fem syskon till Strömstad för att sitta med han på Strömstads sjukhus. Mamma sa att det var den Enda dagen hon inte vart på skolavslutningen. Det var den natten han dog.

Jag var ju som sagt bara fem år och inte visste vad som hänt. Men mamma berättade att när vi var på kyrkogården så skulle vi sätta i blommor i ett sånt "rör" ni vet? Så satte vi ner röret i jorden så gick jag försiktigt fram och sa: "Morfar? Morfar hör du mig? Morfar?"

Jag saknar dig morfar. Önskar du inte gick bort så jag fått en chans att lära känna dig med. Så du fått träffa ditt barnbarns barn. Alla saknar dig. Men vi ses i Nangijala istället, om ett tag. ♥